VINTERPADDLING

 

Vad passar bättre att inleda ett nytt århundrade än med en härlig vinterpaddling med all dess dramatik och vintriga skönhet.

Så gjorde Per Göran Tenbrink och Per Rylander den 1.1.2000 genom en tidig start på nyårsdagens morron. Kajaker och utrustning lastades för bilfärd ner till Frillesås trots regn och relativt kraftig vind.

Väl nere vid havet kunde vi konstatera att bränningarna gick höga längst de stränder där havet hade fritt tillträde. Vi packade kajakerna och satte i dem i ett skyddat läge vid en mindre sandstrand norr om den lilla marinan i samhället. Väl ute på havet styrde vi kurs mot den lilla ögruppen norr om Ringhals, öar med namn som Älmö, Vendelsö, Brattö, Ustö o.s.v. Dessa exotiska öar med ett ansikte ut mot havet som har Bohusläns karaktär med dess vilda och karga natur. När vinterhavet ligger på som hårdast når bränningarna med lätthet 50 meter in över klippfronten. Inte ens mossor och lavar klarar den kuren utan man måste ner under vattenytan för att hitta liv.

Läsidan av dessa öar är den diametralt motsatta, här finns långa leende sandstränder (vintertid ? Njaää !) och här finns en frodig växtlighet som gör sig gällande året runt. Här finns öppna ängar som betats ner till gräsmattor av fåren som finns här sommartid. Just den naturtyp som gör att man gärna paddlar hitut även vintertid trots ett betydligt fientligare väder.

Från Frillesås paddlade vi i sydvästlig riktning, diagonalt mot den från söder kommande sjön som visserligen ingav respekt men på intet sätt hindrade vår framfart. I lä av Älmö gjordes en del smärre utrustningsjusteringar innan vi i lä av samma ö fortsatte västerut, lugn och behaglig paddling.

Vintertid håller ju havet ytterst låg vattentemperatur och överlevnadstiden vid en kapsejsning räknas inte i timmar utan i minuter. Därför medför vi alltid full säkerhetsutrustning, reservpaddlar, länspump, öskar, paddelflottör, nödraketer, mobiltelefon, satelitsändare, vattentätt packade reservkläder, mat, torr ved, tändvätska, magnesiumtändare samt våtdräkter. Allt detta mycket viktigt men alls inte så betydelsefullt som den risk- och konsekvens-analys vi löpande genomför under hela paddlingen. Vid samtliga förändringar i vindläget, både lä- och lovartslägen gör vi bedömningar hur paddlingen ska genomföras på varje delsträcka. Bedöms risken vara för stor, ändras kursen.

Är vi beredda att ta en viss risk gör vi också en bedömning av konsekvenserna vid en kapsejsning.

Allt detta fanns ju med i vårt medvetande, om än ej alltför betungande, då vi lugnt rundade Älmö med kurs ut mot de yttre öarna, Brattö och Ustö. Här kunde vi konstatera att sjön tilltog i både höjd och styrka. Näsbokrok och den innanför liggande halvön var allför många kilometer ner i lä för att det skulle kännas behagligt så därför när vi passerat Kidön beslöt vi att gå rakt söderut ner mot Vendelsö och det lä denna gav. Vi paddlade nu söderut längst denna ö tills dessa att även här sjön började bli besvärande. En rask U-sväng förde oss sedan ner till Älmösund och mot Tången. Här öppnar sig hela Vendelsöfjorden och då området är obehagligt grunt får detta till följd att även hanterbara våghöjder växer och bjuder på både roliga och oroliga surfäventyr. Det som sommartid upplevs som enbart kul får vintertid en betydligt kärvare prägel. Per Göran fick vid passagen av det här området ett par ordentliga körare av brytande sjö och vi båda kände den hälsosamma respekten för naturens villkor och hårdhet.

Nåväl, inget som en fin lunchbrasa med kaffe och mackor och "tjöt" om livets behagligheter kunde nivåjustera. Regnet hade avtagit även om vinden verkade ha tilltagit något men här satt vi ju i gott lä vid en värmande eld och spanade ut mot det vindpiskade havet. Livets puls kändes tydligt även om vi också kände att här fanns egentligen inga utrymmen för misstag, kanske just därför, vem vet.

Framför oss fanns nu gapet till Äspenäs och det skall medges att här har jag suttit förr vid ett par tillfällen. Samma plats, samma eld och samma väder och samma kalkylerande av riskerna med en överfart. Gapet är inte långt, en knapp kilometer men sjön har en tendens att öka i höjd ju längre in i den här tratten den kommer och då kan detta vara en knapp kilometer för långt.

Dock, så icke idag, var vår bedömning. Per Göran fyllde en plastkasse med sand, vi hade ju eldat upp hans barlast (Yes, we did !!) och iväg vi for under spänning. Återigen gick vi diagonalt mot sjön vilket oftast ger den torraste och behagligaste gången. Utan problem till Äspenäs surfade vi med sjön ner till den lilla vik där vi hade vår bil stående. En lyckad start på den nya året.

 

 

Vid paddeln Per Rylander och medpaddlare Per Göran Tenbrink

tillbaka